Sök på ett ord, ett uttryck eller en beskrivning av betydelsen.
Statsskick där en monark (kung eller drottning) är statschef men vars makt är begränsad av en grundlag (konstitution), medan den faktiska politiska makten utövas av folkvalda organ som riksdag/parlament och regering. Sverige är ett exempel — kungen har en ceremoniell roll och saknar politisk makt.
Exempel:
“Sverige är en konstitutionell monarki där kungahuset är statschef men regeringen utövar den verkliga makten.”
"Sverige är en konstitutionell monarki där kungahuset är statschef men regeringen utövar den verkliga makten."
Ett statsskick där en monark (kung eller drottning) har total och oinskränkt makt över landet, utan att makten begränsas av en grundlag, ett parlament eller andra folkvalda organ. Motsatsen är konstitutionell monarki, där monarkens makt begränsas av en grundlag.
En vetorätt som bara kan skjuta upp (fördröja) ett beslut eller en lag under en viss tid, men inte stoppa den permanent. Motsatsen är ett absolut veto, som helt kan blockera ett beslut. Termen används inom statsvetenskap och konstitutionell rätt om t.ex. en president, monark eller andra kammare som kan skicka tillbaka ett lagförslag för omprövning — men lagen kan ändå gå igenom om parlamentet vidhåller sitt beslut.
Konsultativt statsråd var en formell konstitutionell titel för ett svenskt statsråd (minister) som inte ledde ett eget departement utan hade en rådgivande roll — jämförbart med 'statsråd utan portfölj'. Termen är i praktiken obsolet sedan departementsreformen 1965.
En församling som samlas för att upprätta eller anta en grundlag eller stadgar för en stat eller organisation.
Historisk titel för svenska monarken och statsmakten; användes i officiella dokument och beslut av den svenska regeringen under kungens namn.