Till sin innersta och egentliga natur
Uttrycket "till sin innersta och egentliga natur" är ett svenskt idiomet som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"till sin innersta och egentliga natur" betyder att i grunden, i sitt väsen — vad något verkligen är, bortom ytan eller det som syns..
Exempel
- •Till sin innersta och egentliga natur är människan en social varelse som behöver gemenskap.
- ✓Fungerar när: Vid diskussioner om essens, grundläggande karaktär och vad något verkligen är på djupet.
- ✗Fungerar inte när: För ytliga beskrivningar, tillfälliga förändringar eller när man talar om ytkliga egenskaper.
Ursprung och bakgrund
Filosofisk uttryck från västerländsk tradition om att söka människans väsen bortom ytliga egenskaper. Uttrycket härstammar från filosofi.
Liknande uttryck
(det är bara) den synliga delen
Det som syns är bara en liten del av något mycket större som döljer sig under ytan.
egentligen, faktiskt
Används för att betona vad som verkligen stämmer eller korrigera en missuppfattning — det som är sant i grunden.
i själva verket
I verkligheten; faktiskt; används för att betona vad som verkligen är sant eller sant bakom det som syns.
Fler idiom
ana ngt misstänkt i görningen
Ha en känsla av att något suspekt eller skumt håller på att planeras eller ske i det fördolda.
lika svårt som att få kamelen genom nålsögat
Nästan omöjligt att genomföra. Syftar på bibelcitatet om att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik att komma in i himmelriket.
369253
Andra uttryck att utforska
Som sagt är, sa han som ingenting sagt.(Dalarna) (SVO)
Används ironiskt om någon som åberopar vad han "sagt" — fast han aldrig sagt något. Tomma ord och efterklokhet utan substans.
ordsprakI vinet kommer sanningen fram.
När man dricker alkohol sänks hämningarna och man säger vad man verkligen tycker — sanningen kommer fram lättare.
ordsprakTätt, tätt med tocke där, sa gumman, blev struken om munnen med brännvinsfjädern.(Stockholm) (SVO)
Nära att få något lockande men bli lurad — man kommer tätt inpå det åtråvärda men får bara ett falskt löfte i stället.
ordsprak