Folk utan (bestämd) samhällsställning
Uttrycket "folk utan (bestämd) samhällsställning" är ett svenskt idiomet som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"folk utan (bestämd) samhällsställning" betyder att människor utan fast social status eller yrke; marginaliserade grupper som historiskt stod utanför det etablerade samhället..
Exempel
- •Under 1800-talet betraktades tiggare och vagabonder som folk utan samhällsställning och hade ingen rättslig status.
- ✓Fungerar när: Vid beskrivning av marginaliserade eller utanförskjutna grupper historiskt
- ✗Fungerar inte när: När man talar om personer med etablerad yrkesstatus eller social position
Ursprung och bakgrund
Reflekterar den ständiska ordningen där samhällsmedlemmar klassificerades efter yrkesroll. Folk utan bestämd ställning stod utanför denna hierarki. Uttrycket härstammar från historia.
Liknande uttryck
i vida kretsar
Bland många människor eller i stora delar av samhället; något är allmänt känt eller utbrett.
gemene/menige man
Vanliga, ordinära människor i samhället; den breda allmänheten, till skillnad från makthavare eller experter.
vi är alla lika (små) inför Gud
Alla människor är lika värda och ingen är förmer än någon annan — oavsett status, rikedom eller makt.
Fler idiom
på ett hår när
Nästan, med knapp marginal. Något som höll på att hända men inte gjorde det — skillnaden var minimal.
affärsförbindelse där inköpen under en period betalas vid bestämda tidpunkter
Kreditköp hos en leverantör eller butik, där samlade inköp faktureras och betalas i efterhand vid överenskomna datum.
kämpa på ett ärligt sätt
Kämpa med hederlighet och integritet, utan fusk eller oärliga metoder — följa reglerna och respektera motståndaren.
Andra uttryck att utforska
Av den gamla oxen lär den unga att draga.
Unga lär sig av erfarna. Den som saknar erfarenhet tar efter och lär av dem som har levt länge och vet hur saker görs.
ordsprakEnvis som en åsna
Mycket envis.
liknelseRosad last är dubbel synd.
Att berömma eller förhärliga ett fel eller en last gör syndandet värre — man syndar både genom gärningen och genom att uppmuntra den.
ordsprak