Alla behöver kristlig fostran och vård, sa bonden, piskade lopporna med kyrkkäppen.(Halland) (SVO)
Uttrycket "Alla behöver kristlig fostran och vård, sa bonden, piskade lopporna med kyrkkäppen.(Halland) (SVO)" är ett svenskt ordspråket som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"Alla behöver kristlig fostran och vård, sa bonden, piskade lopporna med kyrkkäppen.(Halland) (SVO)" betyder att ironisk kommentar om hyckleri: man åberopar fromma ideal som täckmantel för triviala eller egennyttiga handlingar..
På engelska
“All talk and no action”
Ordagrant: Everyone needs Christian upbringing and care, said the farmer, whipped the fleas with the church stick.
Funktionell motsvarighet — samma betydelse, annat bildspråk
Exempel
- •Hans förtal om etik medan han lurade sina anställda var ju bara kristlig fostran och kyrkkäppen.
- ✓Fungerar när: Vid kritik av hyckleri, när höga ideal tjänar som maskering för egennyttig handling
- ✗Fungerar inte när: I samband med äkta religiös eller etisk värdegrundsarbete utan dolda motiv
Ursprung och bakgrund
Halländskt ordspråk som kritiserar motsättningen mellan påstådda höga ideal och faktisk handling. En bonde förespeglar kristlig fostran men piskar loppor med kyrkkäppen, vilket symboliserar hyckleri. Uttrycket härstammar från religion.
Fordjupa dig
Liknande uttryck
Guds ord får man aldrig för mycket av, sa bonden, slogbibelni skallen på gumman sin.(Norrland) (SVO)
Ironisk kommentar om hyckleri: man åberopar fromma skäl medan man samtidigt gör något våldsamt eller absurt.
Här har du min ärliga hand, sa tjuven.(Skåne) (SVO)
Ironisk kommentar om någon som utger sig för att vara ärlig trots att deras handlingar eller karaktär motsäger det.
Otroligt men sant, sa magistratssekreteraren, blev bötfälld för fylleri.(Stockholm) (SVO)
Ironisk kommentar om hyckleri: den som upprätthåller lagen bryter mot den själv — mäktiga är inte undantagna regler.
Fler ordspråk
Stoltheten frukosterar med överflödet, äter middag med fattigdomen och afton med vanäran.
Stolthet leder till undergång: den börjar i välstånd, men slutar i fattigdom och skam.
En hovman kan spisa pepparrot utan att gråta.
Den som är van vid hovlivet kan dölja sina känslor och uthärda obehag utan att visa det utåt.
Den som äter med vargarna, måste tjuta med dem.
Anpassar man sig till sitt sällskap tvingas man följa deras beteende, även om det strider mot ens egna värderingar.