Pluralis majestatis
Uttrycket "pluralis majestatis" är ett svenskt idiomet som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"pluralis majestatis" betyder att pluralis majestatis ("majestätens plural"), även kallad den kungliga vi-formen, är när en enskild person i hög maktposition — typiskt en monark eller påve — talar om sig själv i plural ("vi") istället för singular ("jag"). formen markerar att personen inte talar som privatperson utan i egenskap av sitt ämbete, som företrädare för staten eller en högre makt..
På engelska
“The royal we”
Ordagrant: majestic plural
Direkt motsvarighet — samma bildspråk på båda språken
Exempel
- •Kungen använde pluralis majestatis när han sade: Vi har beslutat att genomföra denna reform.
- ✓Fungerar när: När en högt placerad person vill betona sin auktoritet och ställning.
- ✗Fungerar inte när: I informell samtal eller när en vanlig person utan rang försöker använda det.
Ursprung och bakgrund
Latinsk språktradition där monarker använde pluralform för att betona sin gudomliga rätt och majestät. Uttrycket härstammar från historia.
Liknande uttryck
förklara sig vara motståndare till
Offentligt tillkännage att man är emot något, ta ställning mot en idé, person eller företeelse.
egen företagare
Person som driver egen näringsverksamhet (t.ex. enskild firma eller eget bolag) i stället för att vara anställd hos en arbetsgivare.
rätt att ställa upp såsom kandidat i val
Laglig rätt för en person att nominera sig själv och delta som kandidat i ett demokratiskt val.
Relaterade ord
Fler idiom
Andra uttryck att utforska
pracka på
Tvinga eller övertala någon att ta emot något de inte bett om eller vill ha, lägga på någon en uppgift eller sak mot deras vilja.
frasDet är svårt att vakta den höna som borta vill värpa.
Svårt att hålla kvar någon som är fast besluten att söka sig annorstädes — man kan inte tvinga den som vill bort att stanna.
ordsprakDrucken man gör ingenting rätt, utom då han lägger sig i rännstenen.
En berusad person misslyckas med allt han företar sig — det enda han gör rätt är att hamna i rännstenen, där han hör hemma.
ordsprak