Om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar.
Uttrycket "Om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar." är ett svenskt ordspråket som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"Om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar." betyder att vissa processer tar den tid de tar — fler resurser påskyndar inte det som kräver sin naturliga gång..
På engelska
“You can't make a silk purse out of a sow's ear.”
Ordagrant: If one also lays a thousand hens on the eggs, they still will not hatch out in eight days.
Funktionell motsvarighet — samma betydelse, annat bildspråk
Exempel
- •Det hjälper inte att anställa tio utvecklare istället för två — det tar fortfarande fyra månader, för som man säger: om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar.
- ✓Fungerar när: Vid biologiska och naturliga processer som graviditet, mogning, utveckling eller långsamt arbete
- ✗Fungerar inte när: När extra resurser faktiskt kan påskynda resultatet genom parallellisering
Ursprung och bakgrund
Bondvisdöm från hönsuppfödning: ägg kräver cirka tre veckor för att kläckas, oavsett antal höns. Illustrerar naturliga tidsgränser. Uttrycket härstammar från jordbruk.
Liknande uttryck
Det kommer igen, när det fått gå sina varv.
Saker återkommer eller löser sig efter att tillräckligt med tid har gått och saker fått följa sin naturliga gång.
Stor ära kostar mynt.
Att upprätthålla hög status och anseende kräver pengar och resurser.
Spill inte krut på döda kråkor.Holm (1981), p. 89
Slösa inte tid, energi eller resurser på något som redan är förlorat eller på personer som inte kan påverkas.
Fler ordspråk
Kyrkan är aldrig så full, att inte prästen får rum.
Den som har makt eller auktoritet tar alltid plats — ledaren har alltid företräde, oavsett omständigheterna.
Snus är den bästa mjölkmat jag vet, sa Gustav.(Västra Sverige) (SVO)
Ironiskt om någon som håller fast vid dåliga vanor och försvarar dem som självklart goda, trots att de är uppenbart olämpliga.
Den ena tiggaren förtryter det, att den andra står för dörren.
Fattiga och utsatta kan ändå avundas och reta sig på varandra — även den som tigger värnar om sin "konkurrens".