Alltid någon, som måste bära hundhuvudet.
Uttrycket "Alltid någon, som måste bära hundhuvudet." är ett svenskt ordspråket som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"Alltid någon, som måste bära hundhuvudet." betyder att det finns alltid någon som får ta skulden eller bli syndabock när något går fel..
Exempel
- •När försäljningen sjönk ville ledningen inte erkänna sitt misslyckande, så det var säljchefen som alltid måste bära hundhuvudet.
- ✓Fungerar när: När någon orättvist tvingas ta skuld för andras misstag eller misslyckande
- ✗Fungerar inte när: När personen faktiskt är huvudansvarig för problemet själv
Ursprung och bakgrund
En syndabock-metafor från gamla traditioner där hundar användes symboliskt för att ta på sig skuld eller straffa för mänskliga misstag. Uttrycket härstammar från tradition.
Liknande uttryck
Inget är så bra att det inte kan göras bättre.James (2008)
Det finns alltid utrymme för förbättring, oavsett hur bra något redan är.
Har man inte jungfrur, dansar man med madamer.
Man nöjer sig med vad som finns tillgängligt när det bästa alternativet inte går att få.
När väl är gjort, tackar var sig.
När något lyckas tar alla åt sig äran, men ingen vill ta ansvar när det går fel.
Fler ordspråk
Han har lärt konsten av mig, sa fan om riksdagsgubben. (Stockholm) (SVO)
Djävulen hävdar att en politiker lärt sig sveket av honom — ironisk kommentar om att riksdagsmän är lika skrupelfria som fan själv.
Helvetet, havet och den girige få aldrig nog.
Giriga människor är omättliga — precis som helvetet och havet aldrig fylls, kan en girig person aldrig få tillräckligt.
Skrattar bäst som skrattar sist.
Den som vinner till slut har det sista skrattet — slutresultatet avgör vem som egentligen hade rätt.
Andra uttryck att utforska
gå i land med (ngt)
Lyckas genomföra eller slutföra något; klara av en uppgift eller utmaning.
idiomFalla på eget grepp– Misslyckas på grund av egna handlingar.
Misslyckas på grund av egna handlingar.
idiom(vara kär/skuldsatt) upp över öronen
Fullständigt, totalt och överväldigande — att vara så djupt inne i något (kärlek eller skuld) att man "drunknar" i det.
idiom