Prästen, klockarn och hunden tjäna födan med munnen.
Uttrycket "Prästen, klockarn och hunden tjäna födan med munnen." är ett svenskt ordspråket som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"Prästen, klockarn och hunden tjäna födan med munnen." betyder att prästen predikar, klockaren sjunger och hunden skäller – alla tre försörjer sig genom att använda munnen..
Exempel
- •Precis som prästen, klockaren och hunden tjänar födan med munnen, så gör även skiftledaren sitt yrke genom att ge order och instruktioner.
- ✓Fungerar när: För att beskriva yrken som försörjer sig genom tal, röst eller tal.
- ✗Fungerar inte när: Vid yrken baserade på handarbete, tystnad eller fysisk kraft utan tal.
Ursprung och bakgrund
Gammalt ordspråk från medeltida Sverige som belyser hur vissa yrkesgrupper historiskt försörjde sig genom sin röst: prästen genom predikan, klockaren genom sång, hunden genom skall. Uttrycket härstammar från kyrka.
Liknande uttryck
Det faller i god jord, sa klockarn, när prästen föll i graven.(Halland) (SVO)
Ironisk ordlek: klockaren tar "falla i god jord" bokstavligt när prästen ramlar ner i graven. Beskriver mörk humor i olyckliga situationer.
Dens bröd man äter, dens visa man kväder.
Man är lojal mot den som försörjer en och anpassar sig efter dennes åsikter och intressen.
Smedens häst och skomakarens ungar är sämst skodda.Paczolay Gyula, European proverbs
Den som är expert på något försummar ofta att använda sin kompetens för sina egna närmaste.
På engelska
“The priest prays, the sexton sings, and the dog barks; all three live by their mouths.”
Ordagrant: The priest, the sexton and the dog earn their livelihood with the mouth.
Funktionell motsvarighet — samma betydelse, annat bildspråk
Relaterade ord
Fler ordspråk
Mången står vid ljuset och skymmer sig själv.
Många hindrar sig själva från framgång genom att stå i vägen för sina egna möjligheter.
När hoen är tom, så bits grisarna.
När resurser tryter uppstår bråk och konkurrens mellan dem som annars lever fredligt sida vid sida.
Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.Ström (1981), p. 361
Ärlighet är bättre än falska löften — ett tydligt avslag skadar mindre än ett ja man inte menar.