Den med ulven äter, får med ulven tjuta.
Uttrycket "Den med ulven äter, får med ulven tjuta." är ett svenskt ordspråket som ofta används i vardagligt tal. Betydelse, exempel och bakgrund.
Betydelse
"Den med ulven äter, får med ulven tjuta." betyder att den som umgås med dåligt sällskap måste anpassa sig till deras beteende och acceptera konsekvenserna av sitt val..
På engelska
“Birds of a feather flock together.”
Ordagrant: He who eats with the wolf, must howl with the wolf.
Funktionell motsvarighet — samma betydelse, annat bildspråk
Exempel
- •Han började hänga med kriminella kompisar, och nu sitter han i fängelse. Den med ulven äter, får med ulven tjuta.
- ✓Fungerar när: När man väljer att umgås med dåligt sällskap och måste acceptera följderna.
- ✗Fungerar inte när: När någon blir tvingad mot sin vilja att umgås med andra.
Ursprung och bakgrund
Baserat på gamla sägner om ulvars vildhet. Symboliserar att man måste acceptera konsekvenserna av att välja dåligt sällskap. Uttrycket härstammar från folktro.
Liknande uttryck
Med barnen måste man lalla.
När man umgås med barn måste man anpassa sig till deras nivå och tala enkelt och lekfullt.
Den som sover med hundar, stiger upp med loppor.
Umgås man med dåligt sällskap får man dela deras problem och dåliga egenskaper.
Den som vinet drack, må även tömma dräggen.
Den som njutit av det goda måste också acceptera de obehagliga konsekvenserna som följer med det.
Fler ordspråk
Sorg gör bleka kinder och röda ögon.
Sorg syns tydligt i ansiktet — man blir blek och får röda ögon av gråt.
Barn måste ha äpple med riset.
Barn behöver både belöning (äpplet) och disciplin (riset) — uppfostran kräver en balans av godhet och konsekvenser.
Alltid värre, som efter kommer.
Det som kommer efter är alltid sämre — varje efterföljande generation eller situation är värre än den föregående.
Andra uttryck att utforska
bildande en sluten grupp
idiomindirekt anföring
Indirekt anföring är en grammatisk term för att återge vad någon har sagt utan att citera de exakta orden. Yttrandet omformuleras med egna ord, ofta inlett med 'att', och tempus, pronomen och tidsuttryck justeras efter den nya talsituationen (t.ex. Hon sa att hon skulle komma). Motsatsen är direkt anföring, där man citerar ordagrant inom citattecken.
idiom